Nu sitter jag här och skriver söndag kväll, har inte riktigt orkat ta tag i det tidigare. Det var så otroligt jobbigt att Bowser/Pricken flyttade igår. Jag hade ju aldrig sålt honom om jag inte trodde han skulle få det bra. Men jag fattar inte att jag fäste mig så vid honom. En så otroligt speciell hund, han visade sin personlighet så tidigt, de andra var lite senare med att bli egna individer så man hann väl inte knyta dem till sig lika hårt. Men Luna visade mer sista veckan vem hon var. Att hon har en otroligt stor trygghet i sig själv och ett lugn att avundas. Henne skulle man ha som avelstik för hon har verkligen något att tillföra rasen, tjusig är hon också! Valpar brukar ju dessutom åka när de är åtta veckor men våra stannade tills de blev nio (fyllde i torsdags) och det händer mycket i utvecklingen bara på en vecka. Förstår att folk vill ha iväg dem så fort som möjligt för annars kanske man aldrig vill släppa dem.
Bowser på förmiddagen ute på verandan innan han hämtas
Lilleman kikar ut. Huset är snett för att Bowser är där inne längre bak och bäddar om dynan. Tycker de är väldigt duktiga som vågar vara där inne två stycken. Dessutom fick ingen panik när den var inne ensam och den andre hoppade utanpå jordgubben så den blev platt och det bara fanns en mycket liten utgång. Så gjorde de mot varandra flera gånger. Men den som blev instängd tog sig bara lugnt och sansat ut. Härliga gossar :)
Här är det Lilleman som hoppas på jordgubben när Bowser är inuti!
Duktiga pojkar fixar platt jordgubbe
Bowser på språng efter Lilleman
Bowser var rumsren redan när han var 5 veckor, så otroligt duktig på att säga till. Nu har jag ingen erfarenhet av såhär små valpar tidigare men jag tror att det var väldigt tidigt. Han var först med att vifta på svansen, de andra gjorde inte det förrän sista dagarna. Han var så duktig på hundspråk och gjorde lekinviter och dämpande signaler till Lilleman om han var för intensiv. Och han var så social och ville gärna vara med mig och han lyssnade så bra och lärde sig inkallning och gå i koppel för att han var så intresserad. Tror han kommer bli en bra träningskamrat. Han ska få gå en valpkurs i höst och matte kan agility och det tror jag kommer att bli jättebra för han är så bra på kontakt och att läsa signaler, och dessutom är det ju racerhundar med mycket energi alla kleinspitzar :) Alla tre syskonen älskar att kampa och leka även med oss inte bara med varandra så det bådar gott eftersom lek och kamp är fina belöningar vid träning och det skapar en fin kontakt mellan förare och hund. Man har mycket att vinna på att leka med sin hund.
Kanske är jag bara helt slutkörd efter att ha sovit max 4 timmar i sträck några enstaka nätter under över 60 dagar. Men det känns ändå konstigt när man har lagt ned hela sin själ i planeringen i flera år inför den här kullen och gjort sitt yttersta de här 60 dagarna och så tar det slut. Har planerat och pluggat och gått massa utbildningar inför den här kullen sedan 2008 och det är fantastiskt att jag nu är här och att det blev så otroligt lyckat. Friska valpar, vackra valpar, otroligt kloka och lekfulla valpar. Känner verkligen att jag är stolt över dem och känner en trygghet i att allt blev så bra när de ska säljas. Mattar och hussar borde bli nöjda. Men det kan alltid utvecklas saker som man inte förutsett men då hoppas jag att de hör av sig så jag kan hjälpa till att lösa det. Man vill ju inte bara veta det som går bra utan väldigt gärna allt som är mindre bra eller problem också så jag kan lära mig för framtiden och förhoppningsvis lösa problemen nu och göra allt bättre för valpen och familjen.
Lileman och Bowser lekte en hel massa på förmiddagen. Bowser gosar in sin lukt i Ginas gamla säng som nu Lilleman sover i.
När nya matte och husse kommit fick de vara ute en stund i hagen. Såg då att Bowser faktiskt kunde bära en tennisboll i munnen!
Lilleman i utehagen
Hej vad det går undan. Bowser kommer flygande och Lilleman försöker hålla balansen
En bild på mig med härligt gosiga Bowser som jag får en puss av sedan :)
Lilleman blev väldigt trött och rätt dämpad när han blev ensam. Han stannade gärna på fällarna där de andra bott och låg nära sin stora leksak Pongo.
Fick en rapport om att Bowser hade gnällt nästan hela vägen i bilen. Men vi tror det berodde på att han satt i bilsele i sin nya mattes famn och att han inte är van att vara fasthållen. Jag har klippt klorna när han varit halvsovande så det har aldrig varit något tvång. Likaså när jag klippt tasshåret så har han sagt till att han inte orkar mer än två tassar så har jag slutat då så att det har blivit en fin upplevelse att få bli omskött. Så att sitta där var en ny erfarenhet. Men han blir van och det går säkert lättare när han sitter lite friare på eget säte sedan. Mamma Gina älskar att sitta i sele på eget säte. Men sedan hade han undersökt lägenheten och både ätit och gjort ifrån sig. Så han är på rätt väg!
Jättefin bild som matte tagit på sin Bowser. Han har så klok blick tycker jag. Men oj vad hemskt det var när han satt där i sin sele i mattes knä i framsätet och han tittade mig bedjande i ögonen med sin kloka undrande blick. Till och med när vi stängde bildörren så bröt han inte ögonkontakten med mig. Sådana ögonblick vill jag aldrig mer uppleva, så jag vet inte om jag kan ha fler valpar, mycket tveksamt kännes det nu. I alla fall så ska jag få träffa honom igen och då kommer det säkert att kännas bättre när jag väl gjort det och ser att han har det bra. Men det ögonblicket glömmer jag nog aldrig. Idag såg jag en bild på honom när han var ute i trädgården och såg så glad ut så det känns bättre på något sätt ändå redan även om jag fortfarande inte kan sluta böla när jag tittar på bilder av honom.
Bowser hemma i sin nya soffa på lördagskvällen. En händelserik dag med många intryck att tolka.
En till bild på Bowser i soffan. Så lyxigt att få sitta i soffan med matte och husse. Det är Ginas favoritplats också. Hon ska alltid sitta i soffan om någon av oss sitter där.
